Förra veckans pushvandring blev inte bara ett test av kroppen – den blev en påminnelse.
Om något så enkelt – och så avgörande – som vatten.
Självkännedom – nya kunskaper och lärdomar – värdet av en av livets grundpelare
30 kilometer, 30 grader, 0 vatten kvar
Jag valde att pressa mig.
Drygt 30 kilometer i drygt 30 graders värme. Medvetet. Jag ville se hur kroppen reagerade.
Jag valde till och med att inte byta strumpor när jag började känna skav. Jag visste vad det skulle leda till – och ville se hur långt jag kunde pusha innan det blev outhärdligt.
Men det som överraskade mig mest var inte blåsorna – utan vattnet som tog slut.
Jag har gått den här vägen förut. Jag trodde jag visste var jag kunde fylla på. Men mycket har förändrats.
Flera kranar var stängda. Några hade placerats innanför låsta dörrar – till och med kyrkor där man förr alltid kunde få en flaska fylld.
Med klimatförändringar och kommunala åtstramningar har tillgången på vatten blivit en verklig fråga. Inte bara globalt – utan konkret, här och nu.
Och då gick tankarna direkt till Via Francigena i september.
Dagar med troliga temperaturer runt 30 grader eller mer. Hur mycket vatten måste jag bära?
Var finns påfyllning längs vägen?
Det här har upptagit mycket av min tid – och tvingat mig att tänka om. Just nu ser det ut som att jag kommer behöva bära minst två liter vatten. Det är över två kilo till på ryggen – men kanske den mest värdefulla vikten jag bär.
💥 Att gå över gränsen – bokstavligt
Jag valde att gå över min gräns.
Skavet i strumporna kom tidigt.
Där jag normalt hade stannat, bytt, torkat fötterna och gått vidare – fortsatte jag.
Tre gånger så långt. Resultat: blåsor. Större än jag räknat med. Men också en ovärderlig läxa.
Lektion nummer ett:
Byt strumpor direkt när du känner friktion.
Ge fötterna luft, vatten, torka av – och gå vidare. Då är du ofta blåsfri när du når målet.
Men när skadan väl är skedd måste du veta hur du tar hand om dina fötter.
Jag testade Compeed – de fungerar hyfsat på småblåsor, särskilt om de sätts tidigt.
Men för större blåsor behövs mer. Och där började jag utforska – med hjälp av erfarenhet, sökande, och faktiskt AI.
🧴 Min metod – testad och fungerande:
- Rengöring med vatten
- Lufta över natten
- Badda med klorhexidin för att minska inflammation
- Lägg Sorbact direkt på blåsan – absorberar vätska
- Lägg en vattenavstötande steril kompress ovanpå
- Vid behov: addera stötdämpande kompress och tejpa försiktigt
- På med torra strumpor – vandra vidare
Den här metoden fungerade för mig. Fötterna kändes stabila nästa dag – och jag kunde gå vidare, även om jag gick med väldig respekt i varje steg.
💬 Vatten – både tyngd och lättnad
Det låter kanske som ett dystert inlägg. Men det är det inte.
För det finns något vackert i att gå vilse i det enkla
Att få påminnas om att vatten inte bara är tyngd i ryggsäcken – utan liv i kroppen.
Att förstå hur lätt något kan tas för givet – och hur mycket det betyder när det inte finns.
Och framför allt:
Att inse att inget är bara en motgång – så länge du är villig att lära.
Det är inte alltid en dans på rosor. Men det är just där, i blåsorna och törsten, som de bästa insikterna börjar växa.
Men nu kommer det att hända saker i en allt mer eskalerande takt!
“Det var inte vattenvikten som tröttade mig – utan att först förstå hur värdefull den var.”