23 kilometer.
En helt vanlig sträcka och råkar också vara ungefärliga snittet jag ska gå varje dag mellan Siena och Rom. Denna vecka blev det bara denna vandring. Kroppen svarade, huvudet var med, utrustningen satt där den skulle. Känslan var: Det här är på plats!
Men… det är tre veckor kvar. Hur bevarar man en känsla av “allt är redo” utan att förstöra den med för mycket justeringar? Packningen är inte helt spikad, men nära. Tankarna snurrar om hur jag vill dokumentera resan – från just nu, denna uppdatering, och framåt? Inte för mycket men inte heller för lite. Detaljerna samlar ihop sig: människorna jag kommer att möta, vyerna jag kommer att få uppleva, tankarna i både med- och motgång som kommer att komma…….. . Tankarna blir nästan till minnen innan jag ens hunnit dit.
Hur hamnade jag i detta
Planen började som en tanke. Formad av år av egna erfarenheter, spetsad med lokala kontakter och slipad med AI som bollplank.
Målet blev format under en vanlig promenad: Tolv vandringsdagar. 333 kilometer, magiskt tal. Två strategiska dubbelnätter för vila och reflektion.
Syftet? Att stanna upp. Utmana mig själv. Värdera och reflektera över min historia men ändå leva och njuta av nuet, för att kunna välja vad jag ska ta med mig vidare.
Jag har alltid behövt en mening, en utmaning och en vision att gå mot.
Beslutet föll på Via Francigena – från Siena till Rom.
Sedan dess har jag skissat, testat, justerat och slipat planen, och valt att dokumentera hela resan – för dig som vill följa med och kanske inspireras till din egen vandring.
Jag har byggt en enkel, ren hemsida med en blogg. Vandrat i terräng, asfalt och grus. Fått blåsor, tämjt dem – och upptäckt att både kropp och huvud är starkare än jag trodde. Jag har vägt varje gram i ryggsäcken, förhandlat ner boendekostnaden till €600 för 19 nätter, och trampat mil efter mil för att lära känna utrustningen.
Jag har hittat platserna jag vill stanna på, smakerna jag vill uppleva och människorna jag hoppas möta.
Det är inte lyxen som lockar.
Det är det genuina.
Där lokalbefolkningen äter.
Där historien sitter kvar i gatstenen.
Där landskapet fortfarande bestämmer tempot.
Nu, denna söndag 10 augusti, är det sista gången jag påminner på sociala medier om bloggen och berättelsen om vandringen som blev så mycket mer än bara en vandring.
Från 11 augusti fram till avresa – mer frekventa uppdateringar endast bloggen.
Från 7 september – dagliga inlägg på bloggen, direkt från vägen mellan Siena och Rom.
Det kommer att bli bilder, reflektioner och tankar, med- och motgångar, möten och ögonblick som inte går att planera – men som gör resan oförglömlig.
📬 Vill du följa resan utan att missa något?
Prenumerera på ett mail när nytt inlägg är släppt……
Uppdateringar om nytt inlägg går direkt till din e-post – helt utan reklam.
“Preparation builds the path – but it’s your footsteps that make it a journey.”