Ny söndag, nytt inlägg. Och nu är det bara en vecka kvar. Sju dagar. Det känns som att dagarna kommer flyga iväg, samtidigt som jag räknar varje timme. Fyra 12-timmarspass på jobbet väntar först – och på lördagen går jag av klockan 20.00 för att sedan lämna hemmet 05.30 mot flyget. Hur tänkte jag här egentligen? Kanske att hjärnan redan gått längs leden och att planeringen innan start inte fick samma utrymme. Eller så är det helt enkelt min taktik: att kraftspara, göra det som behövs, och låta startskottet markera den verkliga början.
Denna vecka har packningen fått fler finjusteringar, listor har blivit mer konkreta, detaljerna sitter bättre. Samtidigt följer jag med nyfikenhet dem som redan är ute på Via Francigena just nu. Deras bilder, tankar och små tips känns som små förhandsgåvor till mig själv – som att de går före och lämnar små spår att plocka upp.
Veckans stora seger var vätskesystemet i ryggsäcken. Det krävde lite uppfinnaranda, några okonventionella lösningar och en testvandring med ”överfull” packning. Men svaret blev tydligt: det fungerar. Och det kommer att vara till enorm hjälp på vägen. Tack, älskade familj, för att ni ser vad jag behöver innan jag själv förstår det.
Idag blev det en underhållsvandring runt en dagsträcka på ett par mil. Kanske luftar jag skor och säck igen i mitten av veckan. Men nästa söndag, 05.35, kliver jag ut genom dörren hemma med en 8 kilos ryggsäck på ryggen – med förhoppningen att tre veckor senare öppna samma dörr igen. Då med minnen, möten och upplevelser som inte bara motsvarat mina förväntningar, utan förhoppningsvis gett mig ännu mer.
/Håkan