Två vandringar den här veckan – 16 kilometer i terräng, och 20 längs landsväg från Casaolsson till Hyllie.
En för att känna kroppen. En för att känna rytmen.
Och båda för att påminna mig om vad som är på väg att hända.
Packningen är justerad igen.
Regnskydd – check.
Fler strumpor – check.
Fötterna? Okej. Med ett litet undantag: en ny blåsa efter den längre turen. Men något förändrades där också. Det känns som att huden börjar fatta vad jag vill. Och följer med.
Det mentala då?
Jag skulle säga: jag är redan där.
Tankarna går före. Jag ser vägarna, korsningarna, kullarna, och ibland nästan doften av det där kaffet jag ännu inte beställt på ett torg i Lazio.
Det skulle krävas något riktigt stort för att hindra mig nu. Det finns ingen tvekan.
Inte om målet. Inte om vägen dit.
🗺️ De sista detaljerna
Det är nu det börjar bli riktigt roligt.
Jag har börjat studera detaljerna längs Via Francigena. Historiska platser. Gömda stenar. Kloster.
Och såklart – var jag hittar den bästa lokala maten.
Det är lika mycket en kulturell vandring som en fysisk.
Jag vill inte bara nå Rom – jag vill gå dit på riktigt. Med smakerna, berättelserna och mötena längs vägen.
Det är också nu de sista justeringarna ska göras:
✔ färdväg
✔ boende
✔ möjliga möten längs rutten
✔ och… de där dagarna i Rom.
Jag känner mig förberedd, men inte färdig.
Och det är precis där jag vill vara.
”Vägen börjar inte i Siena – den börjar här. I tanken. I steget. I viljan att gå hela vägen.”